I våras berättade Mitt i om Rami och Shefi som kom till Sverige som ensamkommande flyktingbarn 2015 och fortfarande efter tre år väntade på besked om framtiden. Så här har det gått med killarna sedan vi sist träffade dem.

Oro för framtiden, om de ska få stanna i Sverige eller inte, och var de annars ska ta vägen. I början av året träffade Mitt i Rami och Shefi, två 20-åringar från Afghanistan som kom till Sverige 2015, då som ensamkommande flyktingbarn.

Shefi väntar fortfarande

Nu har ytterligare månader av väntan gått och oron är kvar. I november beviljades Rami uppehållstillstånd enligt nya gymnasielagen, men Shefi väntar fortfarande på sitt asylbesked.

– Rami kan inte riktigt glädja sig så länge hans kompisar inte har fått besked. Gymnasielagen är inte en rättvis lag då vissa omfattas av den och andra inte. Det gör att måendet i hela gruppen av ungdomar fortsätter att försämras, berättar Åsa Jönsson Tysén och maken Tomas som är frivillig värdfamilj för killarna.

Österåkersbor ställer upp

I Österåker har de frivilliga krafterna ställt upp mer än i många andra kommuner, så att ungdomar från andra kommuner som inte har någonstans att bo efter att de fyllt 18 har sökt sig hit.

– Det är ju väldigt många som inte har någonstans att bo. Att vara 18 och i stället komma till ett asylboende för vuxna där det kanske finns droger är inte bra för en sårbar ung person.

Shefi och Ramis plan är att plugga till sjukvårdsbiträden, skaffa fast jobb och sedan kanske få permanent uppehållstillstånd.

Det tjänar alla på. Att det blir en snabb integrering in i samhället

– Det tjänar alla på. Att det blir en snabb integrering in i samhället.

Alternativet, att inte hjälpa, ger Åsa inte mycket för.

– Det vi skapar då är ohälsa och ett undersamhälle med ungdomar som lever på gatan med allt vad det medför av utsatthet, utanförskap och kriminalitet. Det tjänar ingen på.

(Artiklen publicerades ursprungligen här!)