INTE ENS DÅ
Jag tillbringar natten i Stockholm i en lokal som volontär för initiativet Värme & Vila. Ett initiativ som möjliggör för unga ensamkommande i hemlöshet att få precis just det, värme och vila.

Det här är ungdomar, som i de flesta fall, omfattas av nya gymnasielagen och kommer få uppehållstillstånd. Men väntan gör att de kommer i kläm. Ingenstans att bo. Inga pengar.
De går i skola och många med utmärkt svenska efter 3 år i landet. Men de är offer pga ett kollapsat asylsystem.

De är frusna och hungriga. Höstlovet, som många elever jublar åt, innebär annat för dessa ungdomar. Det betyder nämligen att de inte får någon mat denna vecka.

Kvällens djupaste intryck blir ändå ungdomen B. När han kommer har han en påse med sig. Han har hittat en påse och i påsen ligger en väska och en plånbok. Han ber om hjälp att titta igenom den. Han ville inte titta själv. Jag tror det är för respekten av en annan människas egendom. Men kanske är han även påverkade av den nidbild som i allt för många tillfällen figurera på sociala medier av svärjevänner och andra generaliserande tyckare. Att han skulle vara tjuvaktig, kriminell och…

Jag öppnar plånboken… där ligger ID-kort, bankkort, något som ser ut som en bankkod, 560 kr i kontanter och lite andra personliga tillhörigheter. Orört.
Respektfullt orört av en ung kille som inte har någonstans att bo, som inte har ett öre på fickan och som inte kan äta sig mätt.

Men inte ens då.

Inte ens då sviker han sina inre värderingar, trots det svek och misär denna systemkollaps orsakar honom. Trots de tillmälen han och hans landsmän fått stå ut med.

Tänk om vi var fler som vågade släppa in en kille som B i samhället och ge honom chansen att inkluderas. På riktigt. Jag tror vi alla skulle gynnas av det och färre studerande ungdomar skulle då slippa ett liv i hemlöshet.

Ps. En glad ägare hittades via en googling och allt överlämnas imorgon.

Pss. https://www.facebook.com/varmeovila/ behöver volontärer.