Bengt och Rosie vågade ta steget.

”Vi har en längre tid pratat om att vi skulle kunna hjälpa till bara vi hade mer plats. Trots att vårt hem inte blev större kände vi att platsen i hjärtat ändå var tillräckligt stort, och att vi ville hjälpa en ung människa.

En av våra bästa vänner hörde av sig och frågade om vi kunde träffa en kille som blivit åldersuppskriven och nyss fått avslag på sin asylansökan. Det var en ung kille med glimten i ögat, men ändå frustrerad över sin situation, som han inte förtjänat att hamna i.

Efter att ha träffat honom kände vi oss mogna, och vågade ta steget! Han flyttade in hos oss redan dagen efter, och därigenom kunde han gå kvar i sin skola, fortsätta spela basket i sitt lag, gå kvar på sitt gym och lira fotboll med samma kompisar som han skaffat sig de senaste två åren.

Sedan vår kille kom till Sverige för drygt två år sedan har han behövt flytta fem gånger. De flesta av oss vet att du kan inte rycka upp en blomma hur många gånger som helst, och sen plantera den i okända miljöer och tro att allt är bra.

Nu har han bott i tre månader hos oss. Våra barnbarn älskar honom och tycker att vi är snälla som låter honom bo här. Vid middagsbordet kan vi prata om våra traditioner och vad vi anser är rätt och fel. Vi får även lära oss att vissa saker vi gör kanske är lite konstiga. Vi hjälps åt att laga mat och städa så som vi tycker att alla kan göra och det har aldrig varit ett bekymmer. Tvätta gör han själv som den tonåring han är. Läxorna får vi hjälpa honom med om vi frågar. Så nu har vi fått våra kunskaper i svenska, matte och samhällskunskap uppdaterade!

Vi har gett honom ett rum som han kan ha som sitt helt egna, och han har också ett rum i våra hjärtan. Vi kan varmt rekommendera att göra en insats som gör skillnad för ungdomar som bara vill ha en framtid att tro på.”

Bengt o Rosie, frivilligt fadderhem sedan september 2017

2018-11-06T22:33:23+00:00