”Jag sitter där, med en pojke vars sista hopp om trygghet just slagits i spillror, och delger honom den verklighet som vi skapat.

Får jag bo kvar i mitt hem? Nej. När du är under 18 år är kommunen ansvarig för ditt boende. Nu tar Migrationsverket över ansvaret. De kommer att ge dig ett annat boende.

Får jag en ny familj? Nej. Eftersom du anses vara vuxen kommer du, vanligtvis, att placeras på ett anläggningsboende och få dela sovsal med vuxna män.

Men jag får väl bo kvar i området? Nej, sannolikt inte. Migrationsverket kommer placera dig på det boende där det finns plats.

Jag har hört att andra barn har flyttats jättelångt bort, är det dit jag ska? Jag vet inte, men det är sant. Risken är överhängande.

Får jag gå i skolan? Nej. Eftersom du anses vara över 18 så har du ingen rätt att gå i skolan.

Får jag gå på SFI? Nej. Som vuxen asylsökande har du ingen rätt att studera svenska.

Får jag jobba? Nej. Eftersom du inte har styrkt din identitet så har du inte rätt att arbeta.

Får jag ha kvar min gode man? Nej. Eftersom du anses vara över 18 år så har du inte rätt till stöd eller hjälp av en god man.

Återigen blir det glasklart för mig hur det system vi skapat sparkar på den som redan ligger. Den sista tiden i Sverige ska vi rycka upp en pojke från all trygghet han skapat under sina år i landet. Rycka upp honom från hans nya familj, klasskamraterna, fotbollskompisarna, de sociala nätverken. Ta ifrån honom hans utbildning och hans fritidsaktiviteter. Neka honom rätt att studera och neka honom rätt att arbeta. Allt som är bekant och invant och kärt för honom ska han nu berövas.”

Läs advokat Emilie Hillerts starka inlägg i SVD.se om sveket mot de ensamkommande ungdomarna.

Hela artikeln hittar du här.